Life in LaLa-land

Jag borde sova men har suttit uppe och sytt lite. Har blivit sjukt insatt i vår granne nu och lyssnar efter spännande saker att rapportera till Raha som är i Miami den här veckan, haha. Här på Jewbourne händer det nämligen grejer! Vi har nämligen en psyksjuk granne ovanför oss. Vi trodde det inte var så farligt. Det började med att hon bjöd in sig till oss på husesyn helt oanmäld, sen började hon gå med klackskor 7 på morgonen runt runt i sin lägenhet. Vi trodde först det var nån religionsgrej så vi bad lanlorden säga till henne att lugna ner sig lite med klackarna när folk fortfarande sover. Efter det har det bara gått utför...hon badar 3 på natten, städar o möblerar om, åker hem till landlorden 4:30 på morgonen och frågar om hon får komma in för att hon är säker på att nån håller på att bryter sig in i hennes lgh för att stjäla hennes kläder och mobil. Han säger att tiden inte var så lämplig att komma in men att han skickar en låssmed på morgonen. När låssmed och landlord kommer på morgonen säger hon att det inte behöver bytas längre. Varför, undrar landlorden? "God took care of it" berättar hon. Problem solved haha.

Sen har det varit drama härutanför men nu ser det ut som att hon ska flytta igen...hem till sin pappi...tack...obs!! Hon är 35 haha...

Nu sovdax, gonatt :)

Jag har varit ledig idag och kom just hem från en vända ner till downtown LA och deras Fashion District. Där går det att fynda billiga tyger och annat kul, och det var precis det jag var på jakt efter till mina kollektioner i klasserna Draping 2 och Fashion Show Production. Det här är vad jag fick med mig hem, nice huh? Eller, silktyget med stjärnorna är från Mood, som ligger typ ett block från där jag bor. De har i princip bara svindyra tyger och ni som sett Project Runway känner säkert till att de handlar sina tyger där.. Så de kan ju säkert höja priserna i skyarna bara av det.. Anyways, jag har ingen aning hur jag ska kunna manage att sy så tunnt silk fabric men jag har nån slags besatthet av stjärnor på tyg så jag var tvungen.. Haha.

 

 

 

Rehab för mig är ibland att bara vara för mig själv, powerwalka i vackra miljöer (typ Venice) och bara insupa hela LA-atmosfären...Jag hade en sån dag häromdan...Powerwalkade från Marina del Rey till Starbucks i Venice i superfint väder och bara tog in allt. Sen la jag mig vid Adams pool och läste massa magazines. All stress som byggts upp under veckan, alla tankar och funderingar som flyger runt bara gick ut.

Jag har tänkt så mycket på det här med LA efter min vän Rebbi skrev ett inlägg om det, och hur fel bild alla har om LA som bara sett det från den glamourösa sidan eller tror att alla lever som Hollywoodfruar. Det är så sjukt jävla fel att tro att vi lever så...Visst, det är fördelar med LA som inte finns i Sverige tex vädret (som gör en hel del ska vi inte sticka under stol med för mig med årstidsdepression deluxe), men det finns så mycket saker som många nog INTE tänker på...Här är det som många nog inte tänker på i tron om att vi är surrounded av kändisar, lyx, sol, jaa vad ni nu tror:

1. Jag är typ en miljard mil bort från min familj. Jag vet att det är självvalt, men det är INTE lätt att inte kunna lyfta telefonen när man vill (tex när bilen börjar ryka mitt på en 5-filig väg) och ringa och be om hjälp, kunna få en kram och massa kärlek när allt går åt helvete eller bara komma över på en fika och umgås. Såna där småsaker man bara tog för givet när man bodde hemma, men som betyder massor nu. Jag saknar min familj fruktansvärt mycket och man inser verkligen värdet av den när man bor här.

2. Vänner och mentaliteten här. I La La-land är alla din vän tills du vänder ryggen till, och det jag måste säga att jag insett under mina år här är att at the end of the day tänker alla verkligen bara på sig själva, även många av dem du trodde var dina "bättre" vänner. Alla kom hit för sin egen skull och för att lyckas, och jag som kommit från en väldigt trygg och loving bakgrund och tror gott om alla har fått näsan bränd både en och två gånger. Jag har många vänner här men mina allra bästa vet jag precis var jag har dem - hemma i Sverige.

Det som däremot gör LA till en väldigt attraktiv stad att bo i när det gäller karriär är att man slipper den svenska avundsjukan och missunnandet. Här är networking allt och jag har upplevt att folk gärna hjälper dig om de har de rätta kontakterna. Du kan komma så sjukt långt bara på att träffa någon som känner någon som känner...jaa ni fattar. Allt är networking.

Det är så roligt som Rebbi skrev bara att se alla nykomlingar. Min skola vimlar av nya svenskar som tycker att de äger stan för att de dansade på bordet bredvid Lauren Conrad förra Lördagen. Så naiva. Hollywood testar alla och äter upp många innifrån. Jag vet så många som mår dåligt här för all press och många som åkt hem med svansen mellan benen, eller helt enkelt för att de inte pallat trycket och saknat sin familj för mycket.
Den där drömmen...Hollywood....alla tänker genast glitter och glamour. Men det är bara stenhårt jobb som gäller om man ska lyckas här (och kunna stanna...).

Jag är så glad att jag kom hit som 23-åring, tror det är så fruktansvärt lätt att tappa fotfästet här...

Jag funderade länge på om jag skulle ta bort alla tidigare blogginlägg eftersom det här blir som en slags nystart. Igen... Det blir ju lite skumt om man läser och helt plötsligt kommer typ 2 år gamla inlägg upp... Men ni får hålla till godo med det helt enkelt :)

Det är Februari, och jag kom tillbaka till LA för 3 veckor sen, efter en visit i Stockholm på 1,5 månad av jobb, familj och kärlek...såååå mycket kärlek. Behövde verkligen det. När jag kom tillbaka möttes jag av en kalldusch.. Jag hade blivit droppad från alla mina kurser, min bil startade inte och min mobil startade inte heller, haha. Men som jag har lärt mig efter 3 år här...allt löser sig förr eller senare...Är inte ens hälften så panikslagen nu när det händer saker som jag var förr i tiden. Man blir väl härdad I guess..

Annars så sticker jag inte under stol med att jag fortfarande är i mitt on-and-off relationship med Adam, han är en cirkus hela han, men jag minns hur jag alltid önskade mig ett förhållande där man fick en utmaning och ingen dag var den andra lik...be careful what you wish for, hehe...

Hur som helst, så har jag min lägenhet kvar i Jewtown med Raha (det är bara judar, och sen vi haha), men spenderar mycket tid i Marina del Rey med Adam..

En liten uppdatering hur mitt liv ser ut just nu...Det får bli en liten start.